För
ovanlighetens skull har vi åkt till DDR 1986. Det
orginella med årets resa var att det var en
tre-dagars-färd, något som vi aldrig upplevt tidigare.
Skälet till detta var att turistministeriet i DDR
bestämt att vi kunde åka en torsdag kväll och åka hem
på måndagen istället för som vanligt onsdag kväll -
söndag. Så går det till i en demokrati.... Inte minst
med tanke på årets abstrusa hotelpris beslöt vi dock
att åka hem redan på söndagen. LW 1986
 |
|
Halle
motsvarade sitt rykte såsom varande ett av DDR's
mindre skojiga ställen. Det visade sig dock
finnas en ganska fin Altstadt i vars mitt, vid
rådhuset, ststyn av stadens store son, Georg
Friedrich Händel, blickade ut över den livliga
spårvägstrafiken. Vissa deler av Altstadt höll
dessvärre på att ramla ihop, vilket
åtgärdades genom att kalla på en bulldozer och
sedan anlita en (troligen svensk) arkitekt för
att konstruera nya hus som inte passar i en
innerstad (eller någon annanstans för den
delen). LW |
| Halle
- Markt, ©PG Andersson 1986 |
|
|
 |
|
En stor
del av Halles spårvägslinjer går, som så ofta
i DDR, till monstruösa, nybyggda ghetton där
möjlighen en gammal kyrka eller lantgård
påminner om en svunnen, lantligare tid. Det
största ghettot, med det romantiska namnet Halle
Neustadt och sådana trevliga områden som Block
778 och Wohnkomplex IV, saknar dock
spårvagnsförbindelse. LW |
| Merseburg,
©PG Andersson 1986 |
|
|
 |
|
Det finns
dock en linje som är värd att befara, nämligen
linje 5 söderut till Bad Dürrenberg. Linje 5
är en riktigt gammal klassisk förortslinje, som
t o m har rörlig konduktör och där de vanliga
spårvägsbiljetterna inte gäller. LW |
| Merseburg,
©PG Andersson 1986 |
|
|
 |
|
Det finns
även en pendellinje i Merseburg på vilken man
kör egna, hembyggda tvåriktningsvagnar. LW |
| Merseburg,
©PG Andersson 1986 |
|
|
Vid
Malmöavdelningens traditionella vårresor söderut
plägar de olika deltagarna besöka skilda orter med
spårvägstrafik i närheten av resans huvudmål. Så var
även fallet vid 1986 års resa till Halle (Saale). Fyra
personer tog på lördagsmorgonen den 19 maj ett Eilzug
till den mindre staden Nordhausen, 97 km väster om Halle
(Saale), för att där åka och fotografera stadens
spårvägsnät. GLv 1986
 |
|
Vid
ankomsten befanns att stationskiosken, som
säljer spårvagnsbiljetter, stadskartor, vykort
och en del annat, hade stängt en kvart tidigare
och ej avsåg att öppna mer för dagen. Man
hänvisade till kiosken vid Arnoldstrasse, där
spårvägslinje 2 har sin ändpunkt i centrum.
Hoppet stod till kiosken vid Arnoldstrasse så
dit var det väl OK att åka. GLv
|
| Norhausen
- Arnoldstr, ©PG Andersson 1986 |
|
|
 |
|
Vagnen
startade och sedan Brücke des Friedens
överkorsat vattendraget Zorge rasslade den raskt
förbi Arnoldstrasse, eftersom hållplatsen i
aktuell färdriktning låg en god bit nordligare.
Alla fyra nordborna hann dock snabbt uppfatta att
kiosken var mycket stängd. GLv
|
| Nordhausen
- Parkallee, ©PG Andersson 1986 |
|
|
 |
|
Knappt tio
minuters resa från Hauptbahnhof nåddes den nya
slingan vid Kreiskrankenhaus. Där stod redan en
vagn tidigare. Eftersom före avgång från
Hauptbahnhof en vagn fyllt på bakom i slingan
och senare en vagn hade mötts, kunde slutsatsen
dras att trafiken just då låg nere på linjen
och att två vagnar stod i varedera slingan!!! GLv
|
| Nordhausen
- Kreiskrankenhaus, ©PG Andersson 1986 |
|
|
 |
|
Ett
postkontor var närbeläget - kanske såldes det
biljetter där - men nej, lördagsstängning var
införd. Faktum är att hela nätet i Nordhausen,
effektiv åktid 35 minuter, av främlingarna
från norr avåktes utan Nordhausen-biljetter,
men ingen kände sig som svartåkare! Vi ville ju
ha haft Nordhausen-biljetter. GLv
|
| Nordhausen
- Altentor, ©PG Andersson 1986 |
|
|
På
söndagen lämnade vi utan större saknad vårt dyra
hotell (315 kr p p i dubbelrum) och drog åter mot Bhf
Lichtenberg i Berlin. Efter en potatissoppa på en
Mitropasylta vars stil var helt obeskrivlig (kan ej
beskrivas - måste ses) äntrades vi ett fullsatt tåg
mot Sassnitz. Vi fick i år åka lokalvagn på denna
trivsamma sträcka, men DR körde dock, i sin outsägliga
godhet, ner vagnen till färjestationen i Sassnitz.
Tullbyråkratin fick dock sitt genom att vi fick inte gå
ombord på färjan, utan fick tränga oss ombord på det
ordinarie tåget som sedan körde oss ombord. LW 1986
-
|
