Veteranbussar på Öresundsbron

Söndagen den 29 augusti 1999 var det öppet hus på Öresundsbron. Familjefesten innebar att de som genom åren arbetat med bron och deras familjer var inbjudna att gå, cykla eller åka inlines på bron. Festen var förlagd till Pepparholm och det kom ca 8000 personer från både Sverige och Danmark. Transporten av besökarna skedde med bussar från Sverige och Danmark. På svensk sida körde Linjebuss med 35 fordon i skytteltrafik fram till högbron. Över högbron och fram till den sista ännu ej gjutna skarven fick besökarna gå. Sista biten till Pepparholm kunde man åka antingen veteranbil eller veternabuss.

Veteranbussar

Totalt var det nio veteranbussar som trafikerade Öresundsbron söndagen den 29 augusti 1999. Två av dessa bussar kom från Danmark medan sju stycken kom från Sverige. De svenska bussarna kom från Svenska Spårvägssällskapet Malmöavdelningen samt från Helsingborgstrafikens museiförening.

Buss

Lördag 28 augusti 1999

Transporten av sju veternabussar till pepparholm var inte en helt enkel uppgift. Trots att den sista delen av Öresundsbron sattes på plats den 18 augusti var bron inte körbar med buss. De skarvar som inte var gjutna var överbryggade med 1 meter höga stålbroar som hade en mycket kort uppfart. Detta innebar att normala bussar inte kunde passera dessa skarvar. Lösningen blev att de sju veteranbussarna färjades ut till Pepparholm. Avgångstiden för färjan, Sundlink 3, var satt till 14.00. Redan klockan 11.00 träffades bussförarna från Spårvägssällskapets Malmöavdelning vid bussgaraget i Malmö. Samtliga sju bussar kördes därefter till SundLinks färjeläge i Limhamn. Färjan, som byggts 1992 för Store Belts förbindelsen, tog med viss möda alla sju bussarna. Färje klaffen i Limhamn låg dock så lång in på färjan att den sista bussen, SJ 1857, fick köras över kajkanten till färjan.

När alla bussarna var på plats kunde Sundlink 3 avgå i exakt rätt tid. Turen över Öresund skedde i en måttlig sydvästvind vilket innebar att det skvätte en del eftersom färjan är ganska tvär i fören. De bussar som körts på sist stod under överfarten längst fram på färjan vilket innebar att de fick ta det mesta av Öresunds salta vatten.

Färjeturen tog ca 50 minuter. Besättningen ombord tog väl hand om bussförarna och bjöd på kaffe. Någon taxfree kunde dock inte hittas varför tiden på färjan gick åt till snack och fotografering. Väl framme vid Pepparholm fick bussarna backas något för att grinden på färjan skulle kunna öppnas.

När alla åtgärder för landkörningen var klara visade det sig att rampen var så tvär att de låga stadsbussarna inte kunde köra i land utan att trä bitar lades emellan färjans däck och rampen. De äldre bussarna kunde köras i land utan hjälp vilket innebar att den äldsta bussen, MSS 47, blev första veternabuss på Pepparholm.

När alla bussarna efter mer eller mindre arbete tagit sig i land spolades de med sötvatten för att havets vågor inte skulle påverka bussarnas livslängd på ett negativt sätt. En efter en kördes sedan bussarna upp till den betongkonstruktion som på Pepparholm tillåter järnvägen att glida in under vägbanan. Här parkerades alla bussarna för kvällen i väntan på morgondagens trafik.

Personalen som jobbat med bussarna åkte sedan minibuss från Pepparholm till Lernacken över hela bron. Väl hemma kunde konstateras att utfärden givit många nya upplevelser, inte minst att vi rimligen måste varit bland de första som rest över Öresundsbron från Pepparholm till Sverige och Lernacken.

Söndag 29 augusti 1999

Klockan 11.00 skulle vi inträffa vid Lernacken för att åka med SundLinks special buss BombiBuss som är ombyggd för att kunna köra över järnbroarna som överbryggar de ännu inte gjutna skarvarna. BombiBuss körde inte bara oss utan även de artister som senare skulle uppträda på Pepparholm. Bland kända ansikten kunde man se Lasse Åberg, som en del av Electric Bana Band.

När vi nått våra bussar var det bara att starta (alla startade utan problem!) och påbörja trafiken kl 12.00. Det var många av besökarna som tyckte att det var skönt att slippa gå de sista 2-3 kilometrarna ner till Pepparholm.

De som inte åkte buss eller veteranbil gick och cyklade på bron. Detta var säkert ett de få tillfällena som bron endast var upplåten för kollektivtrafik, cyklister och gående. När bron öppnas den 1 juli 2000 kommer det endast att gå bilar och moderna bussar över den.

Som tidigare nämnts besöktes bron denna dag av ca 8000 personer. Hur många av dessa som åkte veteranbuss fram till trafikens slut 17.30 är det ingen som vet. Vi som var med kan bara konstatera att det på vissa turer var mer än fullsatt. Resandet var stort trots det varma och soliga vädret. Vindstilla och 22-25 grader varmt är inget kännetecken för bron konstaterade en av de som arbetat på bron under bistra vinterdagar.

Det sista evenemanget för vår del blev att fotografera alla Malmöavdelningens bussar med bron i bakgrunden. Detta var andra tillfället i historien som alla fyra bussarna var i trafik samtidigt. Första tillfället var när SJK (Svenska Järnvägsklubben) firade sitt 40års-jubileum och besökte broutställningen i maj 1998.

När kvällen kom var det åter dags att köra ner bussarna till färjan Sundlink 3 för hemfärd. Trängseln blev inte så stor eftersom LB 439 hade åkt hem tidigare för att nå hem till Kristianstad innan söndagskvällen blev allt för sen. De höga klackarna som överbryggade de ogjutna skarvarna stoppade alla bussar utom MSS 47 som kunde köra hem över bron och därmed blev första veteranbuss som körde från Pepparholm till Lernacken. De fem kvarvarande bussarna lastades på Sundlink 3 och vi fick en hemfart i lugnt och soligt väder.

När vi så klockan 19 anlände till Limhamn och Sundlinks färjeläge kunde vi konstatera att det varit en mycket händelserik och spännande helg som vi upplevt tillsammans med våra gamla trotjänare till bussar.

Samtliga bilder och text (om inte annat anges) ©PG Andersson, 1999